Hjärtljud

11.10.2014 kl. 19:45

Allt gick bra på rådgivningen igår o efter många försök o en mamma som redan började bli lite nervös hittades äntligen hjärtljuden. Hos mig ligger "allt" ganska långt bak mot ryggen så därför var det lite extra svårt.

Idag har jag varit på jobb o efter det så har jag, ja, legat på soffan. Lyckades, klumpiga jag, snubbla på jobbet genast på morgonen o slå till foten så att det gör ont att gå, vilket har lett till att jag stött mer på höger ben vilket har lett till ännu mera värk i ryggen. Så här ligger jag o tar det lugnt o ser på film. Kan ju inte klaga på soffan iaf. 

Hur har ni det idag? 

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Alltså, måste bara kommentera:

Plussade själv idag efter ett halvår av försök. Första barnet, om allt går som det ska. Skrattar och gråter om vartannat, och efter månader av "kan jag bli gravid?" är det nu istället "kan jag hållas gravid?" Oroar mig sjuk över tidigt missfall. Hur kände du de första månaderna?

Roligt att följa med din graviditet!
En annan11.10.14 kl. 22:32
I genomsnitt tar det 7 månader att bli gravid läste jag, men att försöka i upp till 15 månaders tid är helt normalt innan man börjar oroa sig. Så säger de, men vem hör väl på sånt? Jag funderade nog mycket de sista 3 månaderna före plusset, är det fel på mig eller fel på honom? Inget fel på nåndera visade det sig sen tack och lov. Ca 1,5 vecka efter att ha plussat (gjorde det i v5) började jag blöda smått varje dag. Efter varje wc-besök var jag irriterad, rädd och väldigt, väldigt ledsen trots att blödningar är väldigt vanligt i början. Försökte trots allt tänka att om nåt går fel så var det ändå bättre så, eftersom man själv INTE kan orsaka ett missfall. På INGET sätt är det ens eget fel. Jag googlade o googlade o mådde ännu sämre av det. Men vi gick på tidigt ultra o där såg vi ett hjärta picka på. Efter det slutade också blödningarna. Trots det var jag lite småorolig hela tiden, men när dagen för v 13+0 kom föll all oro och rädsla av mig så fort jag vaknat. Vi klarade oss över den "magiska gränsen"! De enda tipsen jag egentligen kan ge dig är 1. Googla ingenting. Allvarligt. Det får en bara att må sämre och oroa sig ännu mer. 2. Gör som det känns bäst för dig själv. Vill du gå på ultra? Gå på ett. Det är inget nån annan kan påverka. Jag håller tummarna för er ! Kram.
12.10.14 11:27
Joooh, de to ju ungefär över en minut förren hon hitta första gången hjärtljuden på vår nuppu. Men sen när dom hittades så va man nog yyyberglad :)
Tuhkimo12.10.14 kl. 17:17
Ti oss tog det nog ungefär 3-4 minuter, hon höll på jättelänge o moderkakan hitta hon o min puls hitta hon men inget annat... Tre låååååånga minuter... Men tur så hördes de sen ti sist så kunde man slappna av :)
12.10.14 18:05

Välkommen till min blogg! Jag heter Sandra. Mig hittar du oftast med min kära kamera i högsta hugg. Utöver det bakar, inreder, njuter och drömmer jag mycket. Just nu bloggar jag mycket om miraklet som växer i min mage. Beräknat datum 10.04.2015.

Jag jobbar på klädbutik i Ekenäs och bor med min prins, katt och iller i ett hus på landet.  
Jag gör mitt bästa för att lyxa till vardagen varje dag och gillar också att bara sitta o fundera på vår trappa.

___________________

Follow on Bloglovin
Copyright Sandra Vaihela 2006-2014.
Olovlig kopiering förbjuden. Fråga om du vill låna en bild!
Är du intresserad av bi
lder eller samarbete kontakta mig på
kairisblogg@live.com

___________________

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar


Gillar du bilderna jag laddar upp? Gilla mig som fotograf här, eller kolla in på min Flickr-sida!